Innehållsförteckning
VäxlaIntroduktion
RFID-taggar (Radio Frequency Identification) kan kategoriseras på olika sätt utifrån olika kriterier. Den här artikeln ger en djupgående titt på klassificeringen av RFID-taggar, med fokus på deras strömförsörjningslägen, bärvågsfrekvenser, moduleringsmetoder, driftavstånd och chiptyper.
Klassificering efter strömförsörjningsläge
RFID-taggar kan delas in i två huvudtyper beroende på deras strömförsörjningsläge: aktiva taggar och passiva taggar.
- Aktiva taggar: Dessa taggar innehåller ett internt batteri som ger ström, vilket gör att de kan ha en längre räckvidd. De är dock skrymmande, dyrare och har en begränsad livslängd, vilket gör dem mindre lämpliga för tuffa miljöer.
- Passiva taggar: Dessa taggar saknar ett internt batteri och är beroende av strålkraftsteknologi, som omvandlar mottagen RF-energi till likström för att driva taggens kretsar. Även om deras räckvidd är kortare jämfört med aktiva taggar, är de mer hållbara och kräver ingen hög driftmiljö.
Klassificering efter operatörsfrekvens
RFID-taggar klassificeras också baserat på deras bärfrekvens, som kan vara låg, medelstor eller hög.
- Lågfrekventa (LF)-taggar: Dessa taggar fungerar vid 125 kHz och 134,2 kHz och används i korta avstånd, lågkostnadsapplikationer som passerkontroll, campuskort, djurspårning och lastövervakning.
- Taggar med medelfrekvens (IF): Dessa taggar fungerar vid 13,56 MHz och används i passerkontroll och system som kräver betydande dataöverföring.
- Högfrekventa (HF)-taggar: Dessa taggar fungerar i frekvenser som 433 MHz, 915 MHz, 2,45 GHz och 5,8 GHz och används i applikationer som kräver långa läs-skrivavstånd och höghastighetsdataöverföring, såsom tågövervakning och vägavgifter. Deras smalare antennstråle och högre kostnad gör dem lämpliga för specifika, högprecisionsuppgifter.
Klassificering genom moduleringsmetoder
RFID-taggar kan kategoriseras baserat på deras moduleringsmetoder i aktiva och passiva lägen.
- Aktivt läge: I detta läge överför RFID-taggen aktivt data med hjälp av dess RF-energi.
- Passivt läge: Taggar i detta läge överför data genom att modulera och sprida bärvågssignalen som sänds ut av läsaren. Detta läge är idealiskt för åtkomstkontroll och trafiksystem eftersom det säkerställer att endast taggar inom ett visst intervall aktiveras. Aktiva taggar är särskilt användbara där det finns hinder och för längre avstånd (upp till 100 meter), eftersom deras signal bara behöver passera hinder en gång.
Klassificering efter driftavstånd
RFID-taggar kan också klassificeras baserat på deras driftavstånd:
- Täta kopplingsetiketter: Driftavståndet är mindre än 1 cm.
- Nära kopplingstaggar: Driftavståndet är mindre än 15 cm.
- Glesa kopplingsetiketter: Driftavståndet är ca 1 m.
- Långdistanstaggar: Driftsavstånd sträcker sig från 1 till 10 m eller mer.
Klassificering efter Chip
I ett RFID-system kallas den signalmottagande komponenten vanligtvis som en RFID-läsare (eller kortläsare). Den primära funktionen för en RFID-läsare är att underlätta dataöverföring med RFID-taggar.
Slutsats
Att förstå de olika klassificeringarna av RFID-taggar hjälper till att välja rätt typ för specifika applikationer. Dessa klassificeringar, baserade på strömförsörjningsläge, bärvågsfrekvens, moduleringsmetoder, driftavstånd och chiptyper, ger ett omfattande ramverk för att bestämma den bästa RFID-taggen för olika operativa behov.
